Idag skiner solen och det är ett fantastiskt väder därute!
Jag ska snart ta på mig ordentligt (troligen för mycket) och gå en långpromenad.
Kameran ska med.
Återigen har jag haft en ”såndär” natt..
Sover oroligt och vaknar stup i kvarten. När morgonen kommer så känner jag mig bakis och sliten. OCh så är jag gråtig. Känner att gråten liksom ligger nära hela tiden.
Vet inte riktigt varför, men kan gissa att trötthet och hormoner har med saken att göra.
Och kanske lite längtan!
Jag längtar oerhört mycket efter mina barn. Det är alldeles för länge sedan vi sågs nu. Men vi ser dock ljuset i tunneln, om en månad kommer de 
Jag längtar efter en massa annat också. Som finns mycket närmre och mer tillgängligt just nu. Men också svårtillgängligt. OCh så längtar jag efter att må bra. Få tillbaka energin. Orken.
Nä, nu tar jag mig i kragen, ut i solen var det!
